Namnet på kelatorn som anges på etiketten är ingen kommersiell detalj – det avgör om järnet förblir tillgängligt i ert system eller faller ut som sediment inom några dagar. Inom hortikulturlitteraturen används en enkel hierarki. Fe-EDTA skyddar järnjonen bara i tydligt sura vatten och tappar sin effekt när pH närmar sig neutralt. Fe-DTPA håller upp till ungefär pH 7, vilket gör det till standardkompromissen i akvaponiska system. Över det, i tydligt alkaliskt vatten, är det bara Fe-EDDHA som behåller sin effektivitet.
Den tekniska litteraturen om akvaponik drar slutsatser som stämmer väl överens med denna hierarki: järn i form av Fe-DTPA bör hållas kring 2 mg/L. Publicerade försök med sallat i akvaponik har arbetat med tillsatser av Fe-DTPA på runt 40 mikromol per liter, med en tydlig effekt på skörden. Dessa värden är inte riktlinjer att följa blint, men de ger en storleksordning och bekräftar att DTPA är referensformatet inom våra pH-intervall.
I praktiken: mät pH under flera dagar och välj sedan. Håller ni er mellan 6,5 och 7 räcker DTPA. Överskrider ni regelbundet 7,2 på grund av hårt påfyllningsvatten är EDDHA mer tillförlitligt – kom dock ihåg att det färgar vattnet märkbart, vilket försvårar observationen av fiskarna.